I informationssamhället måste alltfler kunna hämta och lämna skriven text på fax eller PC-skärm. Vad gör det åt dyslektikerna, personer (oftast män) som pga funktionsnedsättning har svårt att läsa och skriva bokstäver, ibland också siffror?
Så här skriver Birgitta Frejhagen, själv dyslektiker, som bl a varit dataombudsman, småföretagare och storföretagsledare, i sitt förord: ”Jag fick ett intyg när jag var tio år, som sa att jag var ordblind. Det hjälpte mig. Lärarna slutade i stort att skälla, stöna och ironisera. Även om många – de flesta? – ändå fortsatte att låta antalet stavfel på en sida påverka betyget oberoende om ämnet var historia eller biologi. Och så är det – många som ser stavfel i en text får ett skadeglatt, småflinande uttryck i ansiktet och kan inte undanhålla sig en kommentar.
…
Förmågan och lusten att läsa och skriva blir allt mer väsentlig för alla medarbetare. För tio eller tjugo år sedan fanns det många yrken där man inte behövde visa hur man skrev. Informationssamhället rycker idag allt närmare var och en i arbetslivet. Ordblinda, eller dyslektiker som det heter idag, riskerar att hamna tillbaka i skolans förnedring.”
IT är både hot och tillgång! Datorer kan hjälpa dyslektiker. Men därutöver behövs också systematisk träning för att förbättra språklig förmåga och självförtroende. Dyslexi – ett handikapp i informationssamhället (Via TELDOK 35) visar hur det kan ske.