”I den föreliggande rapporten är fokus på tjänsterna, inte på organisationsformen. Carl-Öije har därför gjort en bred genomgång av användning av nät och databaser i Sverige. Detta tilldrar sig stort intresse i många sammanhang, bl a i regeringskansliet, IT-kommissionen, Toppledarforum och de kommuner, landsting och statliga myndigheter där man numera kommit igång att ge elektronisk service. Även Riksdagen har i slutet av 1996 inlett en omfattande distribution av samhällsinformation, men det behandlas inte i Carl-Öijes rapport.
En av Carl-Öijes slutsatser är något alarmerande. Trots alla ambitioner och möjligheter är det en mycket liten andel allmänt samhällsintresserade som utnyttjar de interaktiva möjligheterna. Han räknar med att 1 500 personer vid sidan om partimedlemmar är med i partiernas BBS-er. Han räknar också med att Internet kommer att kommersialiseras alltmer de kommande åren, och det behövs ”demokratiska frizoner” på Internet i Sverige, där samhällsinformationen och samhällsdebatten kan hållas igång, utanför den dominerande kommersiella delen. … Om vi inte lyckas skapa dessa möjligheter, säger Carl-Öije, kommer nätanvändningen att bidra ytterligare till uppdelning i A- och B-lag i samhället.
Allt fler människor har nu möjlighet att använda datanäten, både hemma och på jobbet. Läs Carl-Öije Segerlunds rapport, leta upp sidorna på Internet och i BBS-er, och studera själv hur denna teknik kan användas för samhällsservice, demokrati och folkbildning. Visst har det gått fort på de två–tre år, innan vilka nästan inget av detta fanns!”