TELDOK-Info 17: Smarta kort – den smartaste lösningen? är en lättläst översikt baserad på intervjuer och materialinsamling gjord av frilansjournalisten Ulla-Karin Höynä i Stockholm. (En del av hennes slutsatser och beskrivningar har tidigare publicerats i Dagens Nyheter.)
Smarta kort är en fransk uppfinning. De största kortföretagen är också koncentrerade till Frankrike. Roland Moreno, det smarta kortets upphovsman, tänkte sig säkrare bankkort när han tog patent på smarta kort för 23 år sedan. Men den första och största tillämpningen var telefonkorten, som började säljas 1985 i Frankrike.
I såväl Frankrike som Tyskland uppgår försäljningen av smarta telefonkort till ca 120 miljoner varje år. I världen finns också 30 miljoner GSM-telefoner med varsitt smart kort. Bankkorten är den näst största tillämpningen; och om några år har förmodligen alla bankkort ett chip.
Smarta kort – också kallade ”aktiva kort” – innehåller förstås ”intelligens”, närmare bestämt i form av ett chip och en mikroprocessor. Mikroprocessorn gör att man kan programmera kortet; processorns minneskapacitet avgör hur många applikationer som får plats. Det smarta kortets minne nås bara av mikroprocessorn och detta ger hög säkerhet.
Det smarta kortet går att programmera med ett antal uppgifter så att det kan utföra olika operationer. Det kan till exempel fungera som: en elektronisk portmonnä, buss- eller flygbiljett, ett hälsokort med olika medicinska uppgifter, ett elektroniskt ID-kort, ett smart bankkort, ett telefonkort, ett tjänstekort, för att samla lojalitetspoäng… De flesta smarta kort är personliga, dvs de måste ”personaliseras” och används med PIN-koder, utom de elektroniska portmonnäerna och telefonkorten.